Vi var som sagt till ovanstående förra Måndagen-Onsdagen. Känns som att hela resan (och veckan) är suddig på något vis,känns overkligt att vi ens var dit.
Kunde inte njuta av omgivningen fullt ut helt enkelt,och det är så synd,för det var väldigt vackert. Såhär i efterhand kanske det skulle ha varit bäst att avboka resan,men stugan skulle vi inte ha fått tillbaka pengarna för,och vi for för att pojkarna sett så fram emot resan. Vi kom oss iallfall iväg över 2 timmar senare än tänkt i Måndags.
Första kvällen var vi bara i stugan,och ner till träsket. Åt tortillas,badade bastu,grät och skrattade om vartannat.
På Tisdag blev det först Iso-syötes hotell uppe på toppen,och sen trampandes iväg upp på Huippupolku. Sen iväg mot Soiperoinen i Taivalkoski. En kristallklar sjö,som var så otroligt vacker. Ännu bättre skulle det ha varit med sol,men man kan ju inte få allt.
Sen via en butik och sen hemåt. På kvällen vandrade vi upp på en väldigt hög ås i närheten av stugan,sen ett dopp i träsket och sen bastu.
Före vi startade hemåt på Onsdagen besökte vi ett naturcenter.
Före vi kom oss hem besökte vi platsen där vår kära Sveke omkom. Så fint att se de många ljusen som folk kommit dit med.
Sorg är så märkligt på något sätt. Man börjar se (eller VILL se) saker omkring en som man hoppas är ett tecken att han fortfarande är med oss. Tex. vilda djur som man tycker beter sig märkligt,skylten vi mötte upp på Huippupolku osv. Eller så är det tecken på att man blir galen? Jag vet inte.
Idag blir det Vexala i "finvädret"..
Ta hand om varandra.
 |
| Compact living. |
 |
| Några 100 meter från stugan |
 |
| ❤❤ |
 |
| Soiperoinen |
 |
| Och souvenirer såklart |
