Idag när jag körde till Jeppis,så slog det mig plötsligt,att heey,jag har aldrig varit singel såhär länge någonsin. Alltså typ ½ år. Ett riktigt wtf-moment.
Förut var jag osäker,faktiskt RÄDD att vara utan någon,kände mig värdelös/halv utan en karl vid min sida. Men det kan jag säga att ha ändrats totalt. Jag vet att jag klarar mig själv,och det är en viktig insikt för mig.
Är en beroendemänniska,och tyvärr blev jag beroende av att ha någon. Trodde jag skulle gå under utan en pojkvän.
Känns så skönt att ha släppt det där,att jag kunnat bevisa för mig själv,att jag faktiskt klarar mig utan en karl.
För man kan inte älska någon annan före man älskar sig själv sägs det väl?
Min självkänsla är något jag jobbar hårt med,försöker iaf. Men efter förra hösten/vintern är det som att jag stängt av,ingen får komma nära,för jag kan bli sårad.
Kärlek till mina söner/familj kan jag ju visa,men inte på flickvänsvis om ni förstår?
Nå,lika bra att ha byggt en mur,för du ska vara Jesus själv om du ska kunna rasera den haha.
Nej usch vilket svammel. Ska snart hämta kidsen,vad jag köpt idag får ni se senare,blev inte så mycket.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar