Hopplöst.

Igen en gång känns det helt hopplöst,och jag känner mig maktlös. Handlar förstås om Benjamin. 
Hans sömnvanor,uppförande osv.. Ja,jag kan nästan säga att jag inte känner igen min egen son! 

Det går inte en natt,som han inte är uppe/vaken. Ibland flera timmar. 
Tidiga morgnar,imorse klo 06,väckte han upp Elias. Resultatet blir ju att vi alla är sura,vresiga,trötta. 

Fått samtal från skolan,angående hans uppförande. Han är överenergisk,kan inte sitta still och göra sina uppgifter,vilket har lett till latläxor.. Ingen sorts respekt för läraren.

Han var ju SÅ motiverad när han började skolan,men det verkar ha dalat. Orsaken vet jag faktiskt inte. Han verkar inte ens veta det själv,eller iaf berättar han inte. 
Har många gånger blivit förvånad över hans attityd,när jag gång på gång tjatat att han ska klä på sig,för annars kommer han för sent till skolan. "Jag bryr mig inte" har han sagt. Och det,my friends,låter inte som min son. 

Det man ju får fundera på är ju om det lönades att avbryta hans utredning i jakt på en diagnos? Jag ville gå vidare,men tyvärr så var det inte jag som fick bestämma. 

Jag blir som så nere,och känner mig så otroligt maktlös. Vad ska jag göra för att han ska få motivationen tillbax? Önskar så att han skulle berätta VAD som är fel,vad han funderar på osv.. 

Ack... 

Hej.