Såklart är det min Jessica. Hon som alltid ställer upp,alltid finns där trots att vi inte träffas eller pratar så ofta som vi kanske skulle vilja.. Hon älskar mina barn,som de skulle vara hennes egna,och för mig känns hon mer som en syster,en i familjen,än som en vän. I love you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar