...ger jag mina barn förstås! Finns inget eller ingen som kommer gå före mina barn,absolut nothing!
Helt otroligt att man kan älska någon så fruktansvärt mycket!
Jag blir ju helt nipprig redan när någon av dem är snoriga,hela mitt liv är uppochner haha. Vill ju dem bara det bästa. Men jag är nog lite överdrivet hönsmammig dock.. :)
Tror det är svårt att förstå vilken enorm kärlek det handlar om, för folk som inte har barn..
Har många gånger undrat hur tusan jag fick tiden att gå när jag inte hade barn? VAD gav mig styrka att leva då? Nu lever jag ju för mina barn!
Och idag är det min sons födelsedag! Benjamin fyller hela 4 år,vart har åren gått?! Han var ju nyss min orange-hårade lilla bebis!
Mammas duktiga lilla prins <3
Tyvärr kommer han vara borta så gott som hela veckan :/ Men på Onsdag får jag väl hem honom en sväng. Och såklart på julafton.
Blir att vänta tills Elias vaknar nu,sedan sticker vi på loppisrunda till stan :)
Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar